Året var 1983 då några själar och människor beslöt sig för att dra sig loss från föreningen Villastadens IF och bilda Kristinehamns bordtennisförening. I år 2013 är det så dags att fira klubbens trettio års dag med pompa och ståt i form av en jubileums tävling i bordtennis lokalen en tävling med handikapp system. Handikapp system har man för att alla ska ges chans att kunna delta och även vinna. Alla i min träningsgrupp ville vara med och spela vilket gladde mig mycket men också kul för föreningen att så många som möjligt ställer upp och kommer. Det var en för mig ganska känslofylld dag med allt vad det innebär. 1987 kom min pappa hem meddelade mig att på tisdag skulle jag börja träna och spela bordtennis jag minns det som i går. Jag blev så otroligt lycklig och glad äntligen skulle jag få utöva min favoritsport. Denna dag och stund minns jag som det var igår ett fint minne tisdagar kvart över sex till halv åtta lilla hallen Djurgårdsskolan där skulle jag träna. Ja det var starten för min del i Kristinehamns bordtennisförening.

 

Sedan följde många, många fina år som spelare där jag minst en gång i veckan tränade bordtennis jag var mycket glad nöjd att få utöva den sport jag tycker så mycket om. Det fortsatte att jag blev hjälptränare i en träningsgrupp med ungdomar det gav mig väldigt mycket. Utöver detta tillkommer ett stort ideellt arbete inom föreningen. Alltid då det var tävlingar så var bland de första på plats och även bland de sista därifrån. Vi var med dom Brogårdshallen skulle invigas för i den hallen hade vi i bordtennisklubben fått en egen träningslokal. Det var stort en person som jag spontant tänker på är en av mina första tränare som jag hade Sven Erik Sjöberg som för mig betytt så mycket och även gjort så mycket för klubben. Nämnas ska givetvis Erling Pettersson göras han har stor del i att denna förening befinner sig där den är idag. Han var i många år ordförande ja det finns många namn att nämna men säger samtliga som under de år jag var aktiv inom föreningen ett stort TACK från mitt hjärta.

 

När nu det är dags för jubileum så känns det lite festligt och högtidligt att få vara med och uppleva detta. Jag tappade lite motivation och suget att spela så jag slutade helt med att spela. Men med åren så kände jag en sån stark drivkraft att åter vilja komma igång. Nu fick jag en chans att ge något tillbaka. Jag kom i våras i kontakt med Maria Therese som är ordförande i föreningen hon gav mig ett erbjudande att bli ledare tränare för en nystartad grupp ”människor med funktionsnedsättning” Jag funderade i en minut sedan tackade jag ja direkt. Det kändes så kul att åter vara tillbaka och igång inom föreningen. Nu tränar jag min träningsgrupp varje måndagskväll och vi är några stycken som gärna vill bli några fler men vi som tränar och spelar har så vansinnigt kul tillsammans. Här handlar det om att alla kan delta på lika villor. Åren ja de går och nu var det så dags för trettio års jubileum det skulle firas i bordtennislokalen. Det skulle bi en jubileums tävling där alla i föreningen fick deltaga och där man skulle spela med handikappsystem vilket gjorde att alla gavs chansen att vinna för en som kanske inte är lika duktig som någon annan får ett handikapp och får då börja med 8, 9-0 så spelar bäst av tre set och först till elva då.

 

Kul skulle det bli och roligt var det verkligen för det var ganska många som anmält sig.  Steg upp tidigt och bryggde på kaffe hemma och åt en god välsmakande frukost hemma. Åkte sedan hem och hämtade min broder sedan ner till stan hämta två flickor som också skulle vara med. De är för övrigt med i min träningsgrupp som jag har på måndagskvällarna. Vi for vidare och kom ner till hallen där det redan var full aktivitet. Klockan tio skulle allt börja men det startade cirka tjugo över men igång kom det och trevligt var det. Vi blev indelade i olika poler där alla skulle möta alla med handikappsystem. Någon som kanske inte var så bra som fick möta en som var lite bättre fick börja med sju, åtta, eller nio noll så spelade man bäst av tre set först till elva. Jag hamnade i en pool med en tjej från min träningsgrupp samt två andra flickor och det var sådan glädje i spelandet. Kände att jag kunde inte gå in för att vinna man fick spela bort sig lite så de andra fick vinna.

 

Det var full aktivitet runt borden och alla som inte spelade hejade ivrigt på sina kamrater. Matcherna gick och det slogs forehand och backhand följt av en smash. En match tog slut och en annan började det var så glada leenden rakt igenom. När så alla matcher var spelade var det dags att dela upp för A pool samt en B pool och några av flickorna i min träningsgrupp gick långt och gjorde mycket fina prestationer i matcherna. Nu var det dags för semifinaler och det kämpades väl i matcherna och det var en del psykningar allt för att störa den andre men självklart med glimten i ögat. Finalerna i A polen spelades och så även i B polen där en av flickorna i min träningsgrupp slutade på en tredje plats och en annan av flickorna slutade på en andra plats. Då känner man sig lite stolt som ledare då. Men det är så vansinnigt kul att åter vara tillbaka i föreningen att få ge något tillbaka och sedan älskar jag att spela bordtennis eller pingis om så önskas. Efter prisceremonin var det så dags för lite mat som föreningen bjöd på det smakade mycket gott efter att ha spelat och kämpat på. 

 

 

 

 

 

Detta blev ett fint jubileum för föreningen ett fint värdigt trettio års firande. Alla var mycket nöjda och glada med denna dag. Min broder Markus gick runt och fotade en massa bilder för glatta livet jag bara njöt av dagen och stunden. Nu tackade vi för oss och styrde hemåt. Vill tacka från hjärtat Kristinehamns bordtennisförening allt vad denna förening givit mig i form av minnen och vad den framförallt för mig betyder. Nu tar vi sats mot trettio nya härliga år.

 

Fridens Mikael.