Jag vet inte exakt antal år mer än de är många som vi åkt upp till Filipstad och först delta och fira nationaldagsfirandet sedan Filibjurveckan. En vecka med en rad massa olika aktiviteter och saker som händer i och runt om Filipstad. Denna fina stad i östra Värmland. Det har för oss hela familjen blivit en fin tradition att åka upptill denna stad. Bland annat skulle de installera den tjugosjunde ambassadören i Filipstad det är någon som ska prata gott om staden göra reklam få folk att komma till och besöka Filipstad. Ingen visste vem det var så det var extra spännande. Arvingarna skulle uppträda på troget senare på kvällen skulle de populära grabbarna i Matz Rogers spela upp till dans på torget. Tog lite sovmorgon innan jag steg upp och duschade skrev lite till min blogg innan det var dags att klä på mig och åka iväg för att hämta min broder, sedan en god vän Folke och en av mina finaste vänner Carina som också skulle följa med.

 

Vädret var väldigt fint perfekt inget regn i alla fall ganska varmt i luften med då vi steg ur bilen i Filipstad. Så mysigt att åter vara i denna stad vi promenerade sakta in mot torget där det skulle bjudas först på en modevisning sedan skulle den 27:e ambassadören installeras. Arvingarna skulle där efter spela och grabbarna i Matz Rogers skulle avsluta allt med att spela upp till dans under kvällen. Stipendier skulle de också dela ut och I år delades Nalleman Filip-stipendiet ut till tre lyckliga mottagare, Alexander Hörnquist, Frida Lundgren och Gustav Carlstedt (som tyvärr inte kunde vara med på utdelningen)

 

Så slog klockan två och Hasse sin vana trogen som med sådan briljans sköter allt på torget som konferencier. Han steg upp och hälsade alla välkomna berättade sedan hur programmet såg ut. Först ut var en modevisning där de små barnen kom först upp på scenen de var så otroligt söta. Sedan fortsatte det med en massa olika fina plagg som visade upp för allmänheten. Nu var det dags att avslöja vem som skulle bli Filipstads tjugosjunde ambassadör. Under stort tissel och tassel läste Hasse upp en motivering som de kommit fram till. Och namnet mina damer och herrar är Rasmus Asplund ishockeyspelare är han. En kille med stort hjärta för Filipstad så detta kommer bli en riktig bra ambassadör för staden.

 

Klockan drog sig mot tre då det var dags för de duktiga grabbarna i Arvingarna att äntra scenen och bjuda på en konsert. Hur låter det när Filipstad hälsar Arvingarna välkommen hit. Publiken jublade högre och högre och klappade i händerna. Hej på r Filipstad sade Casper vi har varit här en gång förut 92 typ innan genombrotter med Eloise. Sp drog de igång och publiken var med direkt på noterna. Det klappades i händerna och sjöngs med i refrängerna. Det bjöd på flertalet av sina stora hits Coola killar kom likaså De ensammas promenad. Styrkan förutom att de är duktiga instrumentalister är att alla fyra sjunger så grymt bra och stämsången. Mellan låtarna berättade Casper lite korta historier om deras karriär när vissa låtar kom vilka årtal.

 

Kim sjöng en sådan fin låt innan hans bror Tommy bakom trummorna tog vid. Sånt härligt drag det blev och publiken var med och klappade i händerna det var en sådan skön stämning. Jag slås av tanken vad proffsiga Arvingarna är och vad mycket bra musik och låtar de gjort. Så var så stunden kommen för lite allsång Elosie är ni med Filipstad och det var publiken de tog över och sjöng högre och högre. När de spelat klart skanderade publiken ”En gång till, en gång till” Och visst blev det ett extranummer när det så tog slut trodde alla att de var klara. Vi är i Värmland sade Casper vi måste såklart spela lite Sven Ingvars så drog de igång ett rykande medley som fick avsluta deras konsert. De fick rejäla applåder av publiken vi kommer stå där nere vid tältet så de som vill får ta kort på oss och få en autograf köpa skiva eller en t-shirts tack Filipstad ni är super grymma. Vi gick dit jag och min vän Carina även min broder. Så blev vi fotograferade med Arvingarna och fick deras autografer.

Tiden var så inne för att äta mat innan det var dags för dansen där grabbarna i Matz Rogers skulle spela och bjuda upp på torget. De kom med sin stora buss och svängde in nu var det bara att sätta på sig arbetshandskarna och börja rodda. De var så glada att vara i Filipstad. Detta kommer bli en kanon kväll utbrast killarna i kör. Högtalare sladdar och en massa övrig utrustning skulle ur bussen och upp på scenen. I gick och åt buffé på den Thai restaurangen som ligger vid torget. Gott var bara förnamnet. Klockan drog sig mot åtta och Hasse steg åter upp på scenen och hälsade publiken välkomna. Hur låter det när Filipstad tar emot Matz Rogers det blev ett kraftfullt jubel och stora kraftfulla applåder då grabbarna steg in på scenen. Hej, hej Filipstad nu är vi Sunne pojkarna i Matz Rogers här och ska spela dansmusik för er. Kan du hålla dom orden sedan tar vi all världens rosor fart och fläng direkt. Dansgolvet blev full proppat direkt av dansglada människor. Vilken härlig kväll att stå på torget under bar himmel och höra så fin dansmusik det är svårslaget. Dina kärleksbrev sjöng Ulf Gullbrand innan det var dags för Ulf och Roger Andersson att tuta i sina saxofoner tillsammans i Lätta bubblor. En lugn dans byttes mot en bugg. Så höll det på hela kvällen. Dansgolvet var fullt av människor hela kvällen och det blev rejäla applåder efter varje låt och dans från publiken.

 

Ge mig kärlek höjde upp farten medan Du läser mellan raderna Carina sänkte densamma. Nu blev det dags för kvällens paus så vi gick och drack kaffe mycket nöjda så här långt med kvällen. Sedan var det åter dags att börja spela. Is it wrong kom först sedan min och broders absoluta favoritlåt Thomégrend 14 som är en underbart skön instrumental låt Kalle Örtlund så mästerligt spelar på sin gitarr. Och vilka ovationer och applåder han fick efteråt. Nå o hele livet kom likaså Carolina moon där herrarna åter blåste i sina saxofoner. Kvällen närmade sig sitt slut och Janne bakom trummorna tackade för en trevlig fantastisk kväll på torget i Filipstad. Roger inledde med att spela Green, green grass of home sedan avslutades allt med Somedays are dimonds somedays are stones. Publiken ville ha mera så de klappade ivirigt och det kom ett extranummer. Vi snackade lite efteråt med grabbarna tackade alla väl speciellt Hans Nordlund för allt det fina de gör i Filipstad alla medverkande som jobbar med detta. Matz Rogers komentarer behövs ej fantastiskt igen. Vi ses nästa år.

 

Fridens Mikael.