Vi alla har säker någon favoritartist, sångare, sångerska eller grupp som vi tycker om lite mer än andra. Jag tycker väldigt mycket om musik och varmast om mitt hjärta ligger dansbandsmusiken MEN det finns en person som vid unga år fångade mitt hjärta och det är Thomas Di Leva. Jag har alltid tyckt om hans sätt att uttrycka sig i ord och tal. Thomas har varit hatad och tyvärr fått utstå en hel del genom åren. Men hela tiden har han stått fast och gjort sin grej utan att påverkas av omgivningen och inte tagit åt sig av vad folk sagt och gjort.

Styrkan sitter i att han valt att gå sin egen väg med dels kläderna och framförallt musiken han har skrivit och gjort musiken och låtarna på sitt sätt. Det är svårt för mig att beskriva vad exakt som gjorde att jag fastnade och fängslades av Thomas redan vid unga år. Kanske för han har haft det lite kämpigt och gått igenom många tuffa svåra saker i sitt liv men alltid stått med bägge fötterna på jorden. Thomas har alltid varit ärlig och stått för det mjuka och det vackra han har predikat och talat så varmt om paradiset på jorden. Om önskan att vi alla ska bli lite mer vänligare och snälla mot varandra att dela med oss till de som inte har så att alla får. Att vi alla är olika men har lika stor betydelse och värde.

Det som mycket har fångat mig är hans texter där det enkla kan bli det svåra. Men han lyckas beröra med sin musik och texterna och få folk att upptäcka hans budskap som han genom sin musik förmedlar. 1995 var jag för första och kanske sista gången på Arvika festivalen och där skulle Thomas uppträdda och det var stort då han steg in på scenen med sin blommiga vattenkanna för att uppträda. Det blev för mig en stor helig stund att få ryckas med och följa med på en resa genom kosmos och universum till planeten jorden. ”Vem ska jag tro på” sjunger han i en av sina mest populära sånger ”Vi har bara varandra” är en annan av hans största låtar. Idag har Thomas fått sitt erkännande och det har tagit sin tid. Det går inte en dag utan att jag någon gång under dagen sätter på och spelar/lyssnar på hans musik. Om man har en bra dag i livet varför inte se till så att alla dagar blir bra då. Sedan får jag sån inspiration till mitt diktskrivande då jag lyssnar på Thomas Di Leva.

Skulle jag någon gång i mitt liv gifta mig så skulle drömmen vara att ha Thomas i kyrkan som sammanvigde. ”Söta lilla blomma” är en av mina personliga favoritlåtar det säger så mycket och berör. Förra året 2008 som var det för första gången dags för Kristinehamns festen med diverse artister och grupper som skulle spela. Ett av de största namnen var Thomas Di Leva det var ett ögonblick jag aldrig glömmer. Och när jag står efteråt vid scenen och sedan kommer han ut och jag får skaka hand med Thomas men då händer som inte får hända. Jag får blackout och inte fram ett ord allt jag får för mig att säga är ”tack för en fin föreställning”. Så mycket jag skulle vilja sagt, och tacka för att han har fått en sådan stor betydelse i mitt liv. Men det kommer kanske en chans till men tack Thomas för allt du givit och ger och ett litet frö kan skapa massa nya fruktträd på jorden. Och glöm inte orden ” Vi alla lever på jorden men vi alla har olika förutsättningar en del har tv en del har inget alls, en del har mat och kläder en del har trasiga skor och ingen mat”