För väldigt många år sedan hörde jag en grupp som hette Credence Clearwater Revival ett band som snabbt kom att bli stora idoler för mig. De hade en sångare som hette John Fogerty han kom att bli min största idol min husgud. Jag tog snabbt John till mitt hjärta men även såklart hans musik som han hade skapat. John Cameron Fogerty, född 28 maj 1945 i Berkeley, Kalifornien, är en amerikansk sångare, gitarrist, låtskrivare och musikproducent. Han är mest känd från sin tid som frontfigur och sångare i rockbandet Creedence Clearwater Revival. När gruppen splittrades fortsatte han med en mycket framgångsrik solokarriär. Låtar som Bad moon rising och Proud Mary är bland det bästa jag hört. Det har nu gått ett halvt sekel sedan Creedence Clearwater Revival stod på toppen. Och i år är det femtio år sedan John Fogerty slog igenom det firar han med att åka ut på en turné världen över. Jag har haft den störa glädjen att se honom live två gånger tidigare bägge gångerna i Karlstad och Löfbergs lila arena som den hette på den tiden det var 05 och 07. Nu var det så åter dags att åka iväg på en konsert och få både se och uppleva min största idol John Fogerty. Denna gång på ett för mig nytt ställe som jag läst och hört så enormt mycket om Dalhalla lite utanför Rättvik.

Jag och en god vän bestämde oss direkt då jag fick se att han skulle komma till Sverige och till Dalhalla. Jag rös till av blotta tanken att åter få åka iväg på en konsert. Planerade allt bokade boende och även buss från vandrarhemmet till konsert arenan. Det kändes overkligt när jag skrev ut biljetterna på datorn jag skulle för tredje gången i mitt liv se min idol. Det är något alldeles speciellt med hans sångröst och denna enorma låtskatt som han varit med och skapat. Min vän var lika upprymd som jag över detta. Veckorna och dagarna kröp nästan fram ja det kändes så man ville ju att tiden skulle gå fortare men det kändes som snigelfart.

Man bara längtade efter dagen att få tanka bilen och sedan fara iväg mot Rättvik. Vi hade planerat lite stopp längs vägen dels för att äta mat men även för att fika. Så var då stunden och dagen kommen jag skulle åka iväg och se min stora idol John Fogerty jag rös i hela kroppen. En sista kolla så somnade jag gott i sängen. Nästa morgon steg jag upp och åt en rejäl stadig frukost innan det var dags att hämta min vän. Nu var vi så äntligen på väg på väg mot en stor dröm. Ett kort stopp i Långban innan vi åkte vidarepasserade Lesjöfors tog sikte på Vansbro där vi skulle stanna och äta mat. Vi hittade ett värdshus som serverade mycket god mat så mätta och belåtna rullade vi vidare. Underbart härligt att sitta och köra se hur fantastsikt vackert Sverige är. Nästa stopp skulle bli Mora där vi skulle ta en fika. Där blev det förutom en fika även lite shopping köpte mig två nya snygga t-shirts. Tunneln där de går i mål i vasaloppet han vi även med att beskåda I fäders spår. Så rullade vi vidare mot vårt slutmål som var Rättvik och Rättviksgården där vi skulle bo.

Fram vi kom och vilket fint ställe det låg lite avsides men väldigt fint ställe. Så skönt när vi checkat in och få slå sig ner ta en kall öl när man suttit och kört hela kvällen. Vi satt och snackade lite nu började det smälta in att det är på riktigt nu var det dags att byta om och göra sig redo för att åka till Dalhalla med buss. Mycket bra att slippa köra dit med tanke på att det blir väldigt mycket folk. Nu satt vi på bussen och det var ett väldigt spännande äventyr som väntade. När vi steg av bussen så låg det där Dalhalla wow vilket ställe. Helt fantastiskt att beskåda då man inte fick ha kamera med sig in tog jag en massa bilder med min mobil telefon det fick gå denna kväll.

Vi hittade våra platser och slog oss ner tiden den gick klockan slog 21:20 och lamporna släcktes ner så stod han på scenen. Först kom bandet in sedan också John Fogerty till publikens vilda jubel. Jag rös nu i hela kroppen min stora idol. Fullt ös från start Born on the bayou inledde han med. Sedan radade han upp ett pärlband av hits den ena klassikern efter den andra. Vilken fysik gubben har vilken energi. Green river , Susie q, sedan steg jublet då han spelade Who´ll stop the rain som fick igång publiken rejält. Jag hade svårt att sitta still likaså min vän. Rockin´all over the world fick publiken at bli i extas de sjöng klappade i händerna och svängde loss totalt. Känslan med att John faktiskt är 74 år med. Bandet är kanonbra med bland annat hans son Shane på gitarr som spelade briljant.

Publiken tog emot John med öppna armar de sjöng med klappade i händerna de gav han en rejäl kärlekshyllning. Så kom Fortunate son som blev sista låten John tackade publiken och gick av scenen. Men alla stod kvar och klappade skrek och så kom han åter in på scenen med sitt band. Gav publiken och Sverige en rejäl hyllning från sitt hjärta. One, two, three så började han spela Bad mon rising nu stod hela publiken upp och sjöng med högre och högre.  Thank you amazing helt underbart sade han flera gånger till publiken. Så kom sista låten jodå Proud Mary fick avsluta allt och nu kokade hela Dalhalla. Så tystnade John och bandet publiken tog över och sjöng så jag kunde skymta en liten tår i ögat på John. Jag fällde en liten tår av glädje. Vilken konsert nöjda gick vi tillbaka till bussen och lite trivsamt samkväm somnade vi gott i våra sängar sedan.

Nästa dag steg vi upp tidigt för att först äta en stadig frukost sedan styra bilen hem till Värmland och Kristinehamn igen. Vi skulle göra ett stopp i Malung platsen där de varje år arrangerar dansbandsveckan. Vi passade på att äta mat där innan vi rullade vidare hemåt. Mycket nöjda och glada kom vi hem till Kristinehamn.

Fridens Mikael.