För en tid sedan fick jag en hint om från en arbetskollega att det fanns ett ödehus. Nyfiken blev jag såklart att åka dit och fota med min broder. Vi gjorde ett försök att hitta huset men vi hittade inte dit. Då var min arbetskamrat snäll att ta fram skriva ut en karta på nätet.  Sagt och gjort på lördag skulle vi åka iväg. Vädret och förutsättningarna för att fotografera var de absolut bästa. Nästintill en klarblå himmel och väldigt varmt. Ja lite för varmt för min smak men det fick gå.

 

Åkte på morgonen och handlade lite frukost innan jag åkte hem och gjorde iordning allt. Bryggde på kaffe och hämtade sedan broder. Tanka bilen så drog vi sedan iväg. Min bror Markus blev kartläsare och vi skulle åkta till något som hette Ämtfalla ödehus. Det skulle visa sig trots karta att det var lite knepigt att hitta dit.

 

Men är det något jag och min broder gör så är det att aldrig ge upp. Vi snurrade runt på små vägar ut och in på nästa väg. Tillslut stannade vi och fikade jag var rejält kaffe sugen nu. Helt underbart att sitta ute höra fågelkvitter och detta vackra väder ute. Sedan fortsatte vi. Sanningen är att vi åkte förbi vägen in till huset utan att veta om det.

 

Skam den som ger sig vi hittade dit tillslut. Parkerade bilen och gick in på en skogsväg. Vi gick in en kort bit och så fann vi Ämtfalla ödehus. Häftigt var det tog lite kort runt omkring och på huset. När vi så var nöjda rullade vi vidare till ett badställe där jag tog mig en litet dopp. Nöjda styrde vi sedan hemåt.

 

Fridens Mikael.