Jag bestämde mig för att åka upp till vår sommarstuga för att ta en dels en skön skogspromenad, dels också för att plocka kantareller. Vädret var riktigt fint, soligt och skönt. Bryggde på kaffe gjorde några smörgåsar som jag packade ner. Fram med gummistövlarna och sedan en sista koll allt var med.

Gick ut till bilen och åkte i väg skogen, stugan här kommer jag. Gjorde ett stopp vid en fin sjö som heter Vilången för att där ta lite kort. Blev ett kort stopp innan jag åkte vidare och svängde av upp till skogen. Parkerade och gick sedan ut i skogen för att leta efter skogens guld.

Det dröjde inte länge förrän jag huttade de första kantarellerna. Jag gick och gick och mer och mer kantareller hittade jag. Det var ett underbart väder och så kul när jag hittade en massa kantareller. Stannade till och tog mig en kopp kaffe det var underbart att sitta ner på en stubbe i skogen och bara njuta av lugnet och naturen på samma gång.

Jag fortsatte min promenad och tänkte mig inte riktigt för vart jag befann mig, I min värld trodde jag garanterat att jag kände till skogen men det gjorde jag tydligen inte. Trots alla år så lyckades jag gå lite vilse och fel. Jag hittade mer kantareller men jag hade kommit lite ur kurs och när jag började se bostadshus gick det upp ett ljus för mig. Jag var nästan vid bygdegården i Kväggeshyttan som det heter. Först skrattade jag till för att sekunden senare bli väldigt rädd och olustigt. Jag gick för att komma ut till stora vägen. Då jag skulle genom ett dike eller ett lite träsk så sjönk jag ner och fick kravla mig upp. Mina gummistövlar var redan innan dåliga nu var det trasiga klacken hade lossnat och längs vägen likt en luffare haltade jag fram nu. Men som tur var hade jag en ganska kort väg till platsen där min bil stod. Av med alla kläder och försöka torka till. Sedan startade jag och åkte hemåt. Men en hink full med kantareller känns riktigt bra.

Fridens Mikael.