Tibro är en tätort i Västergötland samt centralort i Tibro kommun. Det är en plats jag bara besökt en gång tidigare då vårt fotbollslag skulle spela kvalmatch där. Nu var det inte fotboll utan sång och musik för hela slanten. I många, många år har vi haft och framför allt har en oerhört god vän som heter Mona Gustafson. Hon är en dansbandssångerska som började sin karriär vid ung ålder och på den vägen är det. Det är en karriär som nu pågått i över imponerande femtio år. Mona har till oss blivit en oerhört god vän så det var riktigt trevligt då en annan vän Janne Eriksson i Tibro parken hintade om att Mona skulle komma dit och sjunga.

Vädret denna söndag var riktig högsommarvärme det kändes som vi var i mitten av juli månad istället för september. Efter att jag duschat och klätt upp mig hemma var vi så iväg. Tibro är ett ställe som jag besökt en gång tidigare då vårt fotbollslag skulle spela kvalmatch i fotbollen där. Men nu skulle jag för första gången besöka Tibro parken vilket skulle bli väldigt trevligt. Fram vi kom och det låg väldigt fint. När vi steg in så dök Janne upp och hälsade oss välkomna. Min första tanke vilket fint dansställe detta par och framförallt vilken fin park det var.

På dansgolvet hade de ställt ut fina vita stolar för publiken. Så dök Mona upp och hon blev otroligt glad av att se hela familjen där. Det var en naggande god publik som hade kommit för att lyssna. Janne inledde med att hälsa alla välkomna innan Mona tog vid. Hon hälsade också alla välkomna. Presenterade min bror Markus för publiken han hjälper mig med allt det grafiska så otroligt duktig. Ge Markus en applåd. Jag kommer blanda och ge bland mina låtar fortsatte hon det kommer bli både country och dansbandsmusik. Let me be there var första låten som hon inledde med. Publiken var med direkt och klappade takten. Sen var det dags för min mammas stora favoritlåt och Mona Gustafsons största lycka musikaliskt. 1992 när hjon var sångerska i Leif Bloms deltog de i Hänts meloditävling. Mona hade skrivit en egen låt vid namn Dej ska jag älska all min tid. Det gick bra, riktigt bra så bra att Mona vann hela tävlingen. Denna låt har jag sjungit över fyra tusen gånger berättade hon för publiken. Hon fick en lång varm applåd. Denna konsert och musikstund var uppdelad i två delar med en paus i mitten.

Nashville på svenska heter Monas senaste skiva där hon sjunger countrylåtar som hon gjort på engelska, fast denna gång översatta med svensk text. Lena Andersson hade en riktigt stor hit med Är det konstigt att man längtar bort nån gång. Den kom nu Mona berättade att hon var lite avundsjuk på Lena. När jag var lite stod jag och sjöng till mina husgudar ABBA berättade Mona vidare. Det var inte menat så kom av bara farten. Det lät fantastiskt bra och det som slår mig är att Mona under alla år lyckats behålla sin röst så fantastiskt bra.

Så var det dags att ta kvällens fikapaus. Vi slog oss ner vid ett bord och satt där och drack kaffe och småpratade med Mona, Janne och en del andra som hjälper till i Tibro parken. God smörgås och en kopp kaffe satt perfekt. Dags så för Mona att åter börja sjunga. Publiken var med direkt och klappade i händerna. Hon pratade så fint om saknaden efter de tre grabbarna i Thorleifs som inte längre finns ibland oss Thorleif, Bisse och Hasse. Hon sjöng några låtar som hon skrivit till just Thorleifs. När änglarna tar vid skrev Mona lite efter att Thorleif gått bort. Det är en typisk Mona låt. Men framför allt en text som verkligen griper tag och hör till något av det finaste Mona har skrivit. De första raderna i texten går längst in i hjärteroten och det är svårt att hålla tillbaka tårarna. Det är så mycket minnen så mycket tankar som dyker upp. Alla de gånger man varit ute på en danskväll när Thorleifs spelade.

En annan låt som Mona också har skrivit till Thorleifs är det ska komma en morgon. Hon berättade för publiken att delar av texten användes i både Bisses och Thorleif dödsannons. Det är kväll när jag sitter och skriver det här ljuset har snart brunnit ut det blir mörkare nu för var dag som går inledde Mona med att sjunga i första raderna. Denna låt är något av det finaste som Mona har skrivit och gjort. Min absoluta favoritlåt är en låt vid namn jag ska inte räkna tårarna. Dags för en låt som för mig har varit en dröm att få sjunga en som jag tycker är en av de allra finaste förklarade Mona. På engelska heter den sometimes when we toutch men vi tar den på svenska när vi rör varann. Denna fina musikstund började så sakta gå mot sitt slut. Det var dags för Mona att sjunga sista låten. Janne steg upp och tackade alla som kom. Men framför allt tackade han Mona med en vacker bukett rosor. Publiken fortsatte att applådera så Mona bjöd på ett extranummer. Detta blev en oerhört fin stund tillsammans. Många tänkvärda ord och vackra melodier i kombination med Monas fina sångröst. Efter lite prat så tackade vi alla och började vår resa hem. Tack Tibro parken, tack Mona vi ses när vi ses som det så fint heter.

Fridens Mikael.