Det är en oerhört fin tradition som sträcker sig många år bakåt i tiden. Filipstad var en av de första städerna i Sverige som på riktigt allvar börja<de fira den svenska nationaldagen högtidligt. Från tidig morgon till sen kväll firar man. Och på senare år startar man nationaldagsfirandet dagen innan med en förfest på torget. Cruising brukar det vara och musik. Det har för mig personligen blivit en väldigt fin tradition att varje år åka upp till just Filipstad för att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag. Det är väldigt fint, högtidligt att fira vår nationaldag.

Vädergudarna och metrologerna hade varnat för att det skulle kunna bli regn. Men jag brydde mig inte om det. Steg upp och gjorde frukost. Slog på radion och lyssnade en stund. Gjorde mig klar och duschade sedan åkte jag hem till mina föräldrar och bror de skulle också med till Filipstad. Så skön känsla att åter åka upp. Dagen till ära skulle Electric Banana Band uppträda och spela. Klasse Möllberg blev för ett tag sedan utnämnd till ambassadör för Filipstad kommun. Hans löfte var att ta dit Electric Banana Band. Sagt och gjort så blev det.

Kom fram till Filipstad och gick direkt för att äta mat. Gick till busstationen och åt mat. Lunchbuffé hade de. Det smakade riktigt gott. Tackade ordentligt och gick sedan tillbaka mot torget. Där var det full fart. Politikerna och Lottakåren stod och delade ut en nationaldagsbakelse och serverade kaffe. Hans som brukar vara konfrencier steg upp på scenen och hälsade alla välkomna. Han berättade vidare lite vad som skulle hända.

Klockan drog sig mot tre på eftermiddagen. Folket började strömma in och fylla torget. Samtidigt strilade regnet ner och ökade. Men när så Electric Banana Band gick på scenen började regnet upphöra. Solen trängde fram och lyste upp torget. Hej på er så kul att se så mycket folk här utbrast Klasse Möllberg. Så drog de i gång med sväng och fart. Publiken var med direkt på noterna och klappade händerna och sjöng med i låtarna.

Imponerande att se Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer. De blandade friskt med sina hitlåtar. Så kul stod där och klappade händerna. Ett par yngre tjejer sade till varandra att det är imponerande att se Lasse Åberg på scenen. Många av deras största låtar bjöd de på. Klasse berättade om kojan. Frågade publiken om någon såg på programmet när det kom på sjuttiotalet. Han pratade vidare om kojan och man blev nostalgisk. De sjöng en låt som handlade om att slänga batteri på rätt ställe och sätt. Pelikanen sjöng och spelade de en låt som hette. Banankontakt höjde upp tempot och farten ännu mer.

Så kom då riktiga publikfavoriter zwampen och Min piraya Maja. Applåderna ekade över torget och en gång till skanderade publiken. Så kom de ut igen och bjöd på extranummer. Allt till publikens förtjusning. När de så var klara blev en liten paus innan Slottsbrons musikkår började marschera in till torget med drillflickorna framför sig. Det kändes riktigt högtidligt. Kyrkohedern i Filipstads församling höll talet. Det delades ut stipendium Filip och Filippa. Acke priset delade man också ut. Ett pris instiftat efter en herre som var med och hjälpte till vid olika arrangemang. Dagen började så sakta lida mot sitt slut. Nöjda tackade vi alla och gick sakta mot bilen.