Jul gala ”I kärlekens tecken” Nya Kupolen Karlskoga

 

I våras fick jag en förfrågan från min vän Åsa Karlström om att ta med mig min broder och komma till Karlskoga kyrka på en välgörenhetsgala. Där var syftet att samla in pengar till utsatta barn ja barn som inte kommer iväg på sommaren på någon semester resa barn vars familjer inte har råd att komma ut och iväg på sommaren. Svaret från oss två bröder var JA vi kommer kyrkan var fullsatt till sista plats. Resten är historia resan ja den åkte de iväg på Två bussar med totalt sjuttio barn och deras familjer åkte till Kålmårdens djurpark en dag i juni. Nu var det så dags igen sägas kort ska göras att Åsa Karlström för er som inte känner henne jobbar inom äldreomsorgen i Karlskoga Kommun hon har själv haft en ganska tuff uppväxt bott i fosterhem men brinner väldigt starkt och mycket för utsatthet att hjälpa andra människor och främst barn. Kyrkan i Karlskoga var under renovering så ägarna till Nya Kupolen ställde upp och lät Åsa vara där och ge totalt 2 föreställningar.

 
 

Mitt inre mitt hjärta fylls med så mycket värme då jag läser om Åsas projekt jag får rysningar i kroppen fylls med glädje och hopp. Hopp om att det trots allt finns medmänniskor som bryr sig som visar solidaritet och medmänsklighet. DE senaste månaderna har vi alla både sett , hört och fått tagit del av hemska saker som hänt terrordåd och en massa elände. Därför känns de nu bra att det kommer en medmänniska med lite ljus och värme vi alla behöver stanna upp i våra liv reflektera tänka efter hur lever vi och ganska många av oss har det oförskämt bra vi har det vi vill ha vi åker dit vi vill. Men långt ifrån alla har det så här bra. Nu knackar en tid på året för dörren julen en tid då tyvärr väldigt många barn blir utsatta på ett eller annat sätt. Det kan vara ens förälder som dricker alkohol kanske rent av tyvärr slår sina barn ja många barn far illa under jul och nyårs helgen. MEN många barn har inte chans eller råd att få fira en så kallad normal jul med trygghet, värme och få julklappar.

 
 

Det skär och gör så ont i mitt hjärta att veta att på julafton kommer inte Karin eller Anton eller Peter få några julklappar kanske inte får mat och få uppleva samma glädje som jag fick göra då jag var liten. Under min uppväxt har jag alltid haft både mamma och pappa närvarande de har gett mig så mycket kärlek och omtanke. Allt har jag såklart inte fått men mycket kärlek och jag har fått åka på sommar läger , kollo i flera års tid så långt att jag tillslut blev för gammal för det. För mig är det en självklarhet att ställa upp att komma då Åsa kallar och arrangerar något jag vill visa omtanke jag vill bidrag och hjälpa till många bäckar små är ett ordspråk. En liten slant kan göra så stor skillnad i slutändan.

 
 

Jag och min broder valde att köpa biljetter och bjuda med mor och far så även de får uppleva Åsas gala. Åkte så en dag efter jobbet till Karlskoga för att köpa biljetter och även shoppa lite också. När det var gjorde styrde vi hemåt. Så kom då dagen jag slutade jobbet lite tidigare och styrde iväg hämtade broder vid hans jobb skjutsade hem honom och åkte hem själv för att fixa mig och klä upp mig. Sen hem så satt vi alla i bilen på väg mot Karlskoga. Vi kom fram i god tid så vi satt i bilen och väntade på att klockan skulle bli halv sju då startade insläppet. Klockan slog och vi steg in en herre hälsade oss välkommen till Nya Kupolen.  Lämnade jackan i garderoben och gick in hälsade på Stickan som var på plats sen slog vi oss ner.  Nu var tiden inne Conny Ohlson som spelar steel guitar kom ut på scenen för att stämma lite han blev glad av att se oss alla där. Klockan slog halv åtta och en präst från Karlskoga församling gick upp och inledde med några tänkvärda ord. Sedan om Åsa och hennes vänner. Det blev en rejäl lång varm applåd.

 
 

Hej alla underbara människor som kommit hit och som vill dela denna stund med oss men framförallt hjälpa till och bidra. Efter några ord var det dags för första sånginsatsen för den skulle en tjej vid namn Susanne Andersson svara för.  Hon sjöng så varmt och innerligt och fylldes allas våra hjärtan med värme i Power of love. Sedan kom en äkta Degerforsare Linda Dahl och sjöng så jag fick rysningar i hela min kropp vilken gudomlig stämma hon har. Sen kom hennes man Peter Dahl och sjöng en country låt Åsa reste sig gång på gång och höll små tal och pratade så klokt och berörande. Hon tog upp och pratade om sin barndom sin uppväxt jag satt med tårarna i ögonvrån tillslut kom en tår längs min kind. Jag blev så tagen och djupt, djupt rörd det var starka ord sneglade på min mor, far och broder som alla satt stilla djupt tagna dom med. Sedan kom en flicka med en av de vackraste varmaste röster jag hört i våras i kyrkan hörde jag henne för första gången där och då rörde hon mig till tårar. Susanne Ericsson vilken utstrålning vilken röst hon har. Jag fick sansa mig för att inte fälla tårar igen det var en stor stund.

 
 

Åsa pratade vidare om sitt projekt berättade om sin resa hon gjorde i juni till Kålmården med alla barn sjuttio stycken med familjer i två bussar. Man kunde inte annat göra än att ta till sig av hennes berättelser. Sussi Nordström steg fram och sjöng så taket nästan lyfte sig på Kupolen. Sedan trippade en tjej in och fram och satte sig på scenkanten med en utstrålning som få Malin Sjöstrand Näsman hon tog första tonen och oj vilken stämma. Ackompanjerad av Erik Näsman bjöd hon på vacker sång. Åke Noreén sjöng en fin låt och drog en kort liten rolig historia. En gång i tiden var hon dansbandssångerska i dansbandet Sandins Katarina eller Kattis. Hon sjöng med hjälp av sin livskamrat Conny Ohlson som spelade akustik gitarr i ”En stjärna lyser klart” efteråt fick hon kraftiga långa applåder. Sussie Nordström kom in utklädd till nunna och sjöng Halleluja så stort så vackert. Peter Dahl med hjälp av Conny Ohlson vid sin steel bjöd på Free fallin, Linda Dahl sjöng en countrylåt Follow your arrow och efteråt sade hon att jag blir överlycklig med en äkta steel spelare så gav hon Conny en stor kram. Susanne Ericsson steg fram med sin fiol och trollband oss alla med sitt spel och sin röst. Åsa berättade vidare om sitt projekt och åter tackade alla som kommit men också alla sponsorer. Nu skulle de alla bjuda på en jullåt de tillsammans skrivit ”Det snöar i Värmland” En storslagen och pampig jullåt som har mottagits så väl över eller runt tre tusen har varit inne på Youtube och lyssnat på låten. Susanne Andersson kom tillbaka och sjöng. Nu var vi nära slutet av denna gala.

 
 

Åsa sade sina sista mycket kloka ord och det var inte ett öga torrt. Nu var vi inne på slutet av denna fantastiska gala. Jag satt fylld i hela min kropp med så mycket värme och glädje. The one and only sjöng Peter Dahl och hela publiken var med direkt på noterna. Nu får ni titta på programbladets baksida sade Åsa där finns en text som både betyder och som jag tycker så mycket om ”We are the world”. Denna låt ska vi alla tillsammans sjunga jag vill än en gäng tacka från djupet av mitt hjärta till alla ni som kommit hit ikväll. Till stora applåder började alla sjunga och jag kunde inte längre hålla borta mina tårar de kom ängs mina kinder. Vad vackert vilken magisk stund det blev. Det var som ingen ville sluta applådera Åsa delade ut blommor till alla sen fick hon själv en fin blomma. Vilken hjälte hon är så bedårande. Efteråt så kom Susanne Ericsson fram och kramade om mig och broder hon blev så glad av att se oss igen. Kramar och fotograferande blev det. De andra kom också fram och tackade oss för att vi kommit. Åsa strålade som en ängel vi tog de sista bilderna innan vi styrde hemåt.  TACK från hjärtat till Åsa och alla medverkande.

Fridens Mikael.
 

Julpyntat hemma!

Varje år är det lika fint och stämningsfullt då jag får gå upp på vinden och bära ner mina julsaker och på så sätt börja julpynta hemma. Lite julmusik på datorn för att få in lite stämning. Ljusstakar, och en liten bordsgran och ljusslinga på min balkong är saker jag sätter upp. Sedan julgardiner i min lilla kokvrå.
 
Fridens Mikael.
 
 

Fototur till Björneborg!

VI tog en fin liten tur till Björneborg som är en ort som ligger lite innan Kristinehamn. En ort som är känt mycket för sitt järnverk, Folkets park och att de en gång i tiden haft en fin brottarklubb. Mer finns säkert att lyfta fram. Vi styrde dit parkerade bilen och gick runt och fotograferade.

 
Kyrkan blev förr oss bröder första stoppet innan vi styrde iväg till Folkets park där vi gjorde nästa stopp.
 
 
Tog lite fler bilder innan vi gick vidare på vär väg och färd.
 
 
Tog de sista bilderna innan vi skulle åka hemåt och dricka kaffe. Nöjda satte vi oss i bilen och åkte hemåt.
 
 
RSS 2.0