1960 bestämmer sig några grabbar för att bilda ett band och börjar spela tillsammans dom döper sig till ”Tutti frutti boys” men byter efter ett tag namn till Flamingokvintetten. Det blev starten på en karriär inget annat band knappt ens kunnat drömma om. Sångare då vid starten 1960 var Hasse Carlsson och nu femtio år senare heter sångaren fortfarande Hasse Carlsson han tillsammans med Dennis Jarnebrink är dom enda kvarvarande original medlemmarna i Flamingokvintetten. Gjorde mig klar hemma och klädde upp mig i en vinröd skjorta min favorit slips en svart väst och gråa fina byxor till det. Duschade och fick på mig allt innan jag styrde hem för att hämta min broder som också skulle med mig.

När jag steg utanför min port som vräkte regnet ner skit också tänkte jag men, men det fick gå. Styrde hem och hämtade broder innan det bar av mot Karlstad. Regnet hade tilltagit mera och det mer eller mindre vräkte ner då jag körde så det gällde att ta det försiktigt och inte gasa på för fort. Det tog lite längre tid men fram kom vi till Karlstad. Styrde in mot staden för konserten skulle vara på Scala teatern. Körde in och parkerade bilen innan det bar av till en bankomat för att ta ut lite pengar sedan mot teatern. Det var väldigt mycket folk både utanför som var på väg in och även sådana som redan hade kommit in. Detta kändes så stort det var inte vilka som helst som jag snart skulle både se och lyssna på utan ett av de största dansbanden som någonsin funnits i Sverige nämligen Flamingokvintetten. Den första som jag såg då jag kom in var Erik Lihm som spelat i Vikingarna stötte sedan på Daggen eller Dag Myrer en annan dansbandsmusiker. Det hördes hur det tisslades och tasslades bland folket vilka minnen dom hade till Flamingo och hur många som genom åren varit ute och dansat till dom. Flamingokvintetten har nog stått på varenda dansbandsscen och folkpark i Sverige och spelat för har man spelat som band i femtio år då har man hunnit med en del.

Dom öppnade dörrarna och började släppa in besökarna i salongen vi fick platserna längst fram men det gjorde inget det innebar att jag skulle kunna fotografera bra bilder under kvällen. Slog mig ner och såg hur det fylldes på i bänkraderna det kom mer och mer folk och merparten var äldre som säkert följt Flamingokvintetten sedan starten eller åtminstone hängt med sedan storhetstiden på sjuttiotalet. Ridån gick upp och där satt dom de levande legenderna Flamingokvintetten bandet som inspirerat så många att börja spela dansmusik. Sångare i alla dessa femtio år har varit Hasse Carlsson bredvid honom satt Dennis Janebrink som också varit med i alla dessa år och spelat. Dom varvade lite låtar från deras karriär med att berätta olika anekdoter och händelser berättade hur allting började en gång i tiden fån de första ackorden och framåt. Dom började ganska tidigt under kvällen med att spela en av deras absolut största låtar en låt som Hasse skrivit själv som också blivit en odödlig dansbandsklassiker ”Lilla Ann”. Sedan radade dom upp hits efter hits och jag hörde publikens reaktioner då Dennis eller Hasse presenterade en låt OHHHH det gick ett sus i salongen. Det var den emellan låtarna berättade Dennis några roliga historier och episoder som hänt. Har man som Flamingokvintetten varit verksamma och spelat i femtio år då har fått uppleva och vara med om en hel del.

Det var genomgående en mycket bra konsert vi bjöds på från scenen av Flamingo. Det är få band som kan konsten att rada upp hits på hits. Publiken var direkt med på noterna och sjöng och klappade med i låtarna. Det var en hel del kända ansikten där Erik Lihm som varit med i Vikingarna samt Christer Sjögren med fru. Såg ett par kändisar till salongen var fylld till sista stolen. Efter dryga timmen var det så dags för paus då passade jag och broder på att sträcka på benen och köpa oss varsin dricka. Satte oss sedan igen för att njuta av denna otroliga nostalgi resa som vi bjuds på från scenen. Nu hade man bytt ut de akustiska instrumenten mot mer riktiga grejer det lät lite mer om dom nu. Nu närmade vi oss slutet tyvärr på en fantastisk konsert på slutet stod hela publiken upp och diggade och klappade hårt i händerna. Vilken oförglömlig kväll det blev allt avslutades för mig och min broders del på donken där vi skulle få något i oss men vad jag tyckte om maten och stället lämpar sig inte att skriva i ord här på bloggen.